kennelquais.blogg.se

När Vilde var liten så var det vinter och kallt (vi hämtade henne i slutet av november) och hon fick först en elak magsjuka och sen panosteit (det man vardagsligt och felaktigt kallar växtvärk hos hundar) . 

Allt detta gjorde att vi missade att leka med henne som valp så när vi började försiktigt med apporteringen så hade hon noll föremålsintresse och fattade inte alls varför hon skulle bära runt grejer. Så hennes apportering är inlärd lite annolunda, den är inklickad. 

 

Nu idag så apporterar hon ju klockrent och bär runt grejer, men jag har fått jobba betydligt mer med det än vad jag skulle ha fått gjort om vi hade lekt och skapat ett intresse för grejer, redan då hon var valp. och som tur var är hon godisfixerad och älskar sin matte, så jag har både godisbelöning och socialbelöning att ta till, för en leksak (förutom kaninbollen) ger henne noll och inget. 

 

Med Milla däremot så har jag verkligen tagit tillvara hennes lekfullhet (hon är även ett snäpp intensivare än Vilde i sig) och lekt aktivt med henne hela uppväxten och på många olika sätt. 

 

Det gör att hon har ett mycket större föremålsintresse och även att all inlärning blir enklare, för jag kan välja att jobba med godis för att dämpa intensiteten och jag kan välja att jobba med leksak för att öka den. 

 

När vi var på valpkursen i onsdags så pratade instruktörerna även just om detta och vi fick även prova på olika leksaker och olika sorters godis för att se om det var någon skillnad på hundens lek och intresse. 

 

Mille föredrog; inte ett dugg överraskande, köttbullarna som belöningsgodis och när det gällande leksakerna så föredrog hon de som satt i långt snöre, så att det blev lite jakt. Inte heller det förvånade mig. Hårda helgjutna saker är ingen favorit hos henne (kan det ha att göra med reteriverns mjuka mun?) då hon inte får grepp om dem, och hon tycker inte heller supermycket om sk nätbollar heller. 
Men en lite större mjukare gummiboll i snöre och en teddytrasa i snöre blev hennes favoriter. 

 

Med på kursen var en annan jämngammal labrador valp och enligt matte så lekte han inte alls utan var ganska ointresserad av leksaker. Men när vi väl fick testa de olika grejerna så hittade även han en favorit och lekte för fullt, så matte fick revidera sitt uttalande. Där handlade det mest troligt om att hon inte provat leksaker som han tyckte om, och då bestämt sig för att han inte gillade det alls. Tänk om hon inte fått testa där och då, ja då kanske hon aldrig lekt med sin valp och då förlorat möjligheten att dels stärka bandet mellan matte och hund med lek, och dels förlorat en belöningsmöjlighet! 

 

Jag har också sett att många som har lite jobbiga valpar inte leker med sina valpar så pass mycket som man skulle ha behövt. Ett exempel på detta är tex Doris, som vi ska ha en valpkull på nu och som bor hos min syster. Hon var en väldigt intensiv valp och hennes matte hade fullt upp med att forma och fostra henne och glömde nog bort leken. Detta har de nu tagit upp tillsammans, och med en lite trög start så har matte hittat leksaker som Doris gillar och de har nu fått ännu en möjlighet till belöning! 

 

Men det blir nog lätt så, har du en bitig och busig valp så tänker man (medvetet eller omedvetet) att man inte vill höja den genom leken eftersom den går mer upp i varv då och man tror att den ska bli ännu busigare. Men det blir snarare tvärt om, leken ger ju utlopp för buset och bitandet och kan göra att din valp blir mer nöjd och lugn istället. 

 

Eller så leker man då valpen är liten, men glömmer bort det ju äldre valpen blir. och leken är färskvara och måste underhållas, annars försvinner den ju självklart. Eller att man har fler hundar och tänker att de leker med varandra, men då missar man det relationsbyggande i leken! 

 

Så mitt fredagstips till er: Ut och lek med din hund eller din valp och hitta just din hunds absoluta favoritleksak. Ibland måste man leta ett tag och prova sig fram, men de flesta brukar hitta något tillslut. Och hittar man absolut inget, ja då har vi ett hemligt valpen och det är kaninbollen... alla hundar med lite jakt i sig älskar den och det är nog det enda som även Vilde (och Ines) leker med!!