Och hur blev det då Labrador?
Varför det blev labrador är lite samma sak som med Russlarna. I det här fallet var det jag som tjatat om en stor hund under en längre tid, en ras som skulle komplettera russlarna.
Jag var ganska klar på en gång i att vi inte var redo för att börja med schäfer igen. Schäfer är tyvärr en ras med väldigt många fel och förutom det så är det en väldigt krävande ras, något som jag inte kände mig redo för.
Men jag hittade verkligen inte rätt ras. Det skulle vara en ras utan pälsvård, en ras som var robust och träningsvillig och en ras som tilltalade mig.
Jag letade och tittade och visst fanns det många fina hundar! Men ingen som 100% tilltalade och som jag kände, wow, den där ska vi ha förrän vi en dag var på inofficiell utställning i ett ridhus nära oss där några valpköpare ställde ut sin valp från oss. Då satt den plötsligt där. Den perfekta hunden.
En svart ung labradorhane, med massa bus i blicken och ägare som inte riktigt hade koll på sin hund. Men jag föll pladask för ögonen och uttrycket och sa, att en sån ska vi ha!
Och i jakten på uppfödare, gärna med valp leveransklar ganska omgående, så hamnade jag hos kennel Something new´s och fick köpa en tikvalp som de tänkt behålla på foder och det var min svarta pärla Nessie
Precis som med russlar så kan man ju inte bara ha en, så November 2017 flyttade Vilde hem till oss och har vi lite tur så föds vår första egna labradorkull våren 2020!
