kennelquais.blogg.se

Hur tänker vi då när vi väljer avelshundar? Jo, för det första så känner vi "våra" linjer väldigt bra. Vi tar hemskt sällan in helt nya linjer i vår uppfödning, utan har vi en tik av linjer som inte är "våra" så vill vi gärna använda en hane ur våra linjer till att börja med och vice versa. Detta eftersom vi känner våra linjer vid det här laget.Vi kan våra styrkor och svagheter i linjerna, vi har koll på hur det blivit, vad vi ska undvika och vad vi ska prioritera helt enkelt. 

 

Vår H-kull tex, det är femte generationen tikar i vår avel och fjärde vi fött upp själva ( Raaw Absolutely Fabulous - Quai´s Cara Mia - Quai´s In Your Eyes - Quai´s Vanila Sky - Quai´s Hallelulja Moment) . Dessa linjer har vi helt enkelt en himla bra koll på 😃!

 

Att känna sina linjer är en trygghet för en uppfödare, och självklart vill man gärna stanna i trygghetszonen om man vet att de avkommor man får fram faktiskt är sådana som man önskar.  Men självklart kan man inte bara använda sina egna linjer, man måste få in nya linjer för att fortsätta utveckla sin uppfödning. Och har du dina egna linjer på bägge sidor hos en hund, ja då måste du mest troligt ta klivet utanför din comfortzon då du ska para den hunden, för annars blir det lätt för snävt rent linjemässigt. Och SKK har sina rekomendationer gällande max 6,25% inavel av en anledning och vi har också sett vad snävare inavel kan leda till och det vill vi göra allt för att undvika. 

 

Däremot vill vi gärna addera in nya linjer försiktigt och smyga in dem, så att våra egna linjer inte "drunknar" och försvinner. Och vi är väldigt kräsna gällande de linjer vi tar in!

 

Helst tar vi in nya linjer genom att köpa in nya hundar av nya linjer, för att riktigt kunna få koll på styrkor och svagheter innan de sätts in i vår avel. Därför är ofta våra egna "hemmahundar" av andra linjer än våra egna, inte för att de nödvändigtvis är bättre, utan just för att vi på bästa sätt ska kunna slussa in dem i vår avel och ha koll på dem! 

 

De hundar av nya linjer som vi använder i avel ska verkligen tilltala oss och kännas 100% rätt. Ska vi använda en hane utifrån så vill vi att hunden ska ha något som vi verkligen är ute efter. Det behöver inte vara exteriören såklart, det kan vara stamtavlan, mentaliteten, arbetsbarheten osv. När det gäller tex Måns så var det linjerna vi var ute efter eftersom de har det som tilltalar oss, passar våra hundar och är dessutom väldigt ovanliga. Där bokade jag egentligen valp efter en tik, men det blev Måns istället, som hade 3 av fyra linjer samma som den tik vi först bokat efter. 

 

Om vi ska använda en hane som inte är av vår uppfödning söker vi alltid så mycket information om hanen som möjligt innan vi går vidare. Internet är fantastiskt när det gäller att få fram information och jag drar mig inte heller för att fråga runt för att få mer info.

 

Det vi också sett är att våra bästa kombinationer är kombinationer där vi sett en hanhund tex på utställning och tilltalats av den utan att egentligen veta vilken hane det är och sedan kan ha en bra dialog med hanhundsägaren. Det låter kanske konstigt att just den dialogen spelar in, men det är helt enkelt så att ha man en bra dialog så får man veta mer om hunden och man känner också om det är en ärlig människa man har att göra med som inte döljer hundens ev fel och brister. För fel och brister har alla hundar, ingen är perfekt, men det gäller att hanen har "rätt" fel, dvs inga sundhets- eller mentala fel och att de övriga bristerna kan kompletteras av tiken. Pratar jag med en hanhundsägare som påstår att hunden inte har några brister, ja då drar jag defintivit öronen åt mig! 

 

Som jag skrivit tidigare, det är inte så enkelt att man bara tar två champions och parar med varandra och får fram champions i alla generationer, utan man måste jobba med styrkor och svagheter hos de bägge hundarna. Du får aldrig dubblera på svagheter, men försök mer än gärna dubblera på styrkor.

Sedan handlar det också om att hitta styrkorna och svagheterna, och det gör man även genom att kika på nära släktingar till hundarna, helst deras avkommor om sådana finns. För de kan likaväl slå genom med ett led mellan. tex om du har en hund med dålig mentalitet så behöver det inte synas i generation 1 efter den hunden, utan kan komma först i generation 2 eller 3. 

 

Det knepiga är också att tikarna (eller hundar över huvudtaget, men tikar har uppfödare ofta mest av och kan spela minst med ) är olika starka nedärvare. 

Tex om du har en tik som lämnar exakt som sig själv, oavsett hane, ja då kan det vara en större utmaning att "fixa till" exteriöra fel som tiken har men du vet ofta precis vad du får. Om du å andra sidan har en tik som lämnar precis som hanen, ja då kan du lättare laborera med vilken hane du använder för att fixa med det exteriöra, men betydligt större utmaning om samma gällen den mentala biten. En sån tik vill man kanske inte gambla lika mycket med, utan väljer i större utsträckning sina egna, kända linjer.  

 

Så det finns verkligen en hel del att tänka på kring avel och det finns inte heller något facit, fanns det ett sådant skulle vi bara få fram friska och sunda multichampions och jaktchampions. Men å andra sidan, hur roligt vore det? Det är ju strävan och utmaningen i att hela tiden förbättra resultatet som är det roliga med avel. Glömmer man att jobba mot det målet. det är först då jag anser att man faktiskt misslyckats som uppfödare och faktiskt borde pyssla med något annat helt enkelt. Eller vad anser ni?