Fredagstankar runt avel del 1

Hunduppfödning är fantastiskt spännande, intressant, roligt, sorgligt ibland, svårt, frustrerande, utmanande, underbart ja allt ni bara kan tänka er!

Efter att ha fött upp hundar ur två olika raser i tjugo år så vet jag fortfarande långt ifrån allt man behöver veta, förutom att avel är just supersvårt och att man behöver massa, massa kunskap, väldigt självkritiska ögon och en hel del sunt förnuft. Visst man kan få fram en kull eller en generation genom att bara förlita sig på turen, men för mig är avel ett långsiktigt arbete, och långsiktigt funkar tur rent ut sagt urdåligt att förlita sig på.
 
Avel är långt ifrån så enkelt som att man tar en multichampion och parar med en annan multichampion, och så får man en hel kull friska och sunda valpar som alla blir multichampions och alla lever lyckliga i alla sina dagar... Avel är betydligt mer komplicerat än så!
 
 
VÅR MÅLSÄTTNING: 
Vår målsättning är att föda upp hundar som aldrig behöver gå till veterinären annat än vid förebyggande behandling och ev olyckor, och som funkar till 100% i sin familj och till det som ägaren vill ha hunden till. Jag vill att hundarna ska få med sig alla förutsättningar till att bli mentalt stabila, funka i nya situationer, med allt som den kan utsättas för i livet etc. 
 
För mig är sundhet och mentalitet det absolut viktigaste och det utklassar vikten av utställningsvinster eller jaktprov med hästlänger!  För hur det än är så är de allra flesta hundar familjehundar och de måste funka i ett normalt familjeliv.  Och om man vänder på det, hur roligt skulle det vara att gå på en utställning med en hund som är rädd för sin egen skugga, eller en hund som man inte vet om den har kliat bort pälsen på utställningsmorgonen pga allergi? 
 
Med det vill jag däremot inte heller säga att exteriör eller jaktegenskaper är oviktigt för mig, min målsättning är att alla mina valpköpare ska kunna aktivera sina hundar inom den gren man vill och exterört ska alla våra uppfödda hundar kunna få ett excellent på utställning och fungera väl på tex ett jaktprov. Men jag prioriterar mentalitet och sundhet före detta och jag kan kompromissa och använda tex en hund som inte är utställd eller utställd med lite sämre resultat om den har andra egenskaper jag vill åt, men jag kompromissar aldrig, aldrig  och använder en sjuk eller mentalt instabil hund i avel.
 
Sen vet jag av erfarenhet att miljön är oerhört viktig, mina valpköpare får ett grundmaterial av mig, som de sedan måste förvalta på rätt sätt för att det ska bli riktigt, riktigt bra. Man kan ibland tex se skillnader på kullsyskon, där de har samma individer och fått samma förutsättningar med från oss i bagaget.
Men är inte grundmaterialet bra, ja då blir det alldeles för ofta bara skit. 
 
Vi är idag betydligt tuffare i vårt avelsurval än då vi födde upp schäfer, vi kompromissar inte med mentalitet och sundhet, som man tyvärr ibland ser andra uppfödare göra, med skräp som resultat. Skräp som kanske är super,supersnygg, men som kastar sig bakåt om domaren kommer från fel vinkel, eller om en annan hund kommer för nära. Sådant är absolut inte ok i min värld! 
 
Visst, en hund ska få reagera på saker som händer, men den ska också kunna hantera detta och släppa det. Och ja, man ska skilja på dålig mentalitet och dålig miljöträning/träning, men nånstans måste gränsen gå för att man ska få skylla på dålig miljöträning... 
 
Vi skulle självklart aldrig avla på hundar som har en dålig mentalitet, är överdrivet hundelaka, rädda eller har andra väldigt avvikande beteenden men vi är även lika tuffa när det gäller hundarnas hälsa, och vi har även sett hur snabbt det kan gå fel om man kompromissar med detta. Och lika viktigt som det är att titta på  ögondiagnoser och patellafel, ja lika viktigt är det att titta på om hunden har allergier eller är sjuka på annat vis. Sådant ska självklart inte avlas vidare på.
 
Det som däremot gör det hela lite mer komplicerat när det gäller ärfliga fel och som alltför många glömmer, är att man måste tänka längre än bara föräldradjuren då man kikar på hundarnas friskhet och lämplighet i avel, för genetiska fel har ofta tjorviga arvsgångar. Så man kan inte bara tänka, jamen min hund är UA på ögonen så jag avlar på den, när hundens föräldrar har ärftliga ögonfel. Finns det ögondiagnoser i släkten, ja då är även din hund och dess avkommor predisponerad till att få en ögondiagnos.
 
Tyvärr så ser man alltför ofta ärftliga ögonsjukdomar i leden bakom om man studerar en hunds stamtavla vilket jag tycker är lite skrämmande. Javisst, alla äldre hundar kan få en ögondiagnos på äldre dagar och man kanske redan har gått vidare med linjen och då är det lite sent att dra i handbromsen. Och man kanske inte heller behöver dra i handbromsen, om man vet att det ser friskt ut i leden efter och det inte finns flera med samma diagnos. Men man bör ha det i åtanke och utvärdera, som det är nu känns det som att man kör taktiken "stoppa huvudet i sanden", vilket absolut inte gynnar vår ras!
 
Nu blev detta ett väldigt långt inlägg (och längre är det egentligen, för del 2 kommer inom kort), men jag tycker att ämnet är otroligt intressant och jag brinner verkligen för detta! Så ni får ursäkta mig helt enkelt!
 
Så sammanfattnig: Nej, i vår kennel kommer vi kanske inte att avla fram procentuellt flest utställningsstjärnor inom rasen, vilket inte heller är vår målsättning. Men vi får å andra sidan konstant återkoppling från våra valpköpare och folk som träffat hundar från vår uppfödning att vi har så fantastiskt trevliga hundar, som är friska och sunda och som verkligen funkar! Och detta lönar sig i längden, det är jag 100% övertygad om och det är för mig är mer värt än en helt bunt championatstitlar , (även om vi faktiskt har en helt bunt champions också inom vår uppfödning, något som jag självklart också är väldigt stolt och tacksam över 😉!) !
 
Den här lilla killen, helt nyfödd på bilden, är idag utställningschampion, patella ua, ögonlyst UA senaste gången vid 7,5 års ålder! Han är dessutom pappa till ett gäng valpar där alla ögon- och patellaundersökta är UA och de jag träffat på (från vår uppfödning) har gemensamt att de alla är supertrevliga och riktigt roliga att arbeta med!
Vet ni vem detta är? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Avel | |
#1 - - Anonym:

Det är Quai's Dare Me (Dunder) ❤

Svar: Helt rätt 😊
quais.blogg.se

#2 - -

Det är fina Dunder (Quai's Dare Me) ❤

Svar: Japp 😊
quais.blogg.se

#3 - - Eva Lindström:

Så otroligt kloka ord! Jag har just gått SKKs hunduppfödarutbildning på distans och jag kan ärligt säga att ett par av de block som vi har gått igenom hade jag kunnat skippa för att istället läsa detta inlägg och ert förra!
Förresten, så himla fina bilder på Abba, Semlan, Åska, Charlie och Helga o när man ser de uppradade bredvid varandra så har de alla en slående likhet med varandra!

Svar: Tack Eva! Ja, visst är de fina, alla fem tjejer? Och framförallt så påminner de om varandra i sitt sätt att vara tycker jag!
quais.blogg.se

Upp